När det gäller barns lek så kan man se det som att  Leken är en av de hundra språken. Föreställningsförmågan synliggörs i leken och lek och utforskande kan gå hand i hand. I lekprojekt ser man barnets föreställningsförmåga när man kan genom lekföremål tänka sig att de kan bli något annat. I Reggio Emilia ser man barnets föreställningsförmåga när det har hypoteser och teorier. Ett  bra lekprojekt kan innehålla både lek och utforskande med både det materiella och naturvetenskapliga och det relationella. Mycket handlar om att barnet-miljön och pedagogen skapar rummet. 

Vygotskij menar att leken är en skapandeverksamhet. Han beskriver hur vi skapar våra föreställningar genom reproduktion och produktion som är kreativitet. Han kallar den kreativa förmågan för fantasi, vilket inte är någon motsättning till verkligheten.

Leken har en estetisk form och känslan påverkar förloppet precis som i fantasiprocessen. Grunden för skapande finns redan i leken och barnet tolkar och bearbetar sina upplevelser och ger de liv genom att dramatisera dessa.

Vygotskij menar att den ursprungliga formen för barns skapande är ett synkretistiskt skapande där barnet inte skiljer de olika konstformerna från varandra och det gemensamma för alla dessa är barnets lek. Det är det förberedande steget till ett konstnärligt skapande.

 

”E duu blomma?” ”Blomma e duu?”