Reggio Emilias Bakgrund

Det hela började efter andra världskriget när kvinnor i staden Reggio Emilia i norra Italien ville att deras barn skulle få möjlighet att växa upp till självständiga individer utan krig och förtryck. Kvinnorna ville skapa ett alternativ till den starkt hierarkiska katolska kyrkans barnomsorg som präglades av en maktkultur. Loris Malaguzzi var barnpsykolog som kom till Reggio Emilia för att utveckla barnomsorgen i kommunen och arbetade som barnomsorgschef i Reggio Emilia fram till sin död 1994.

En av grundtankarna hos Loris är att barn vill veta, de skapar sin egen kunskap. Hjärnans naturliga tillstånd är att forska, att låta tankarna ställa frågor. Den vuxne ska vara medforskare och utmanare. På så sätt ska barnen få redskap att hantera och möta den komplexa värld vi lever i.
Genom att barnen får möjlighet att utforska och pröva sina teorier kommer de att ifrågasätta och vara en del av det samhälle som behöver förändras och skapa demokrati.                                                         

Reggio Emilias filosofi

Reggio Emilia kan ses som en barnsyn och människosyn snarare än en pedagogisk inriktning. Reggio Emilias pedagogiska filosofi är ett demokratiskt ställningstagande för att förskolan ska bli en demokratisk praktik för såväl barnen som för samhället runtomkring. I Reggio Emilia ses barn som kompetenta och viktiga samhällsmedborgare, väl värda att lyssna på. Lyssnande, dokumentation och reflektion är några av denna pedagogiska filosofis kännetecken, liksom att se på olikhet som ett viktigt värde. Reggio Emilias pedagogiska filosofi erbjuder inga pedagogiska verktyg som man kan kopiera eller låna och använda rakt av. Istället handlar det om djupare värden, vilkas kännetecken bland annat kan vara att:
Barn måste få vara delaktiga i sina läroprocesser.

 Barn måste få lära sig genom att använda alla sina sinnen, utifrån ett forskande förhållningssätt, att själva få ställa de frågor och konstruera de problem som de vill undersöka.

Barn måste få göra detta tillsammans med andra barn och med hela sin omgivning (bra material, rum, pedagoger som lyssnar och utmanar barnen, föräldrar som får vara delaktiga, staden och bygden likaså)

Barn måste få tillgång till oändligt många olika sätt att uttrycka sig på, de hundra språken, inte minst de estetiska och de empatiska förhållningssätt som barn använder i sitt lärande och utforskande av världen.


I Reggio Emilia hyser man en stor respekt för barnet och en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en inneboende drivkraft att utforska världen. Det är ett arbetssätt som uppmuntrar tron på den egna förmågan, olikhet, solidaritet och samarbete. Förnyelse och förändring är begrepp som man arbetar med och man utvecklas i takt med barnens behov som utgångspunkt och med det moderna samhällets snabba förändring. Pedagogerna är medforskande och söker kunskap tillsammans med barnen. Genom att arbeta med pedagogisk dokumentation och ett reflekterande arbetssätt kan man skapa förutsättningar för barnen i deras lust och nyfikenhet samt driva arbetet framåt.



Att arbeta Reggio Emilia inspirerat
 
 
Miljön kallas för den tredje pedagogen, barnet och pedagogen är de första två. Miljön är en pedagog som ska uppmuntra och inspirera barnen. Dessutom ska miljön utmana barnen i deras tankar och fantasi och främja till kunskap. Ofta konstruerar man miljön i form av ett torg, en mötesplats likt en italiensk “piazza”. Genom att skapa en miljö som är inspirerande, självinstruerande, tillgänglig och åldersanpassad ska barnet kunna påverka sin egen vardag och på så sätt ta makten över sin dag på förskolan. Material ska vara väl synligt och tillgängligt för barnen. Miljön ska inbjuda till lek och aktivitet och vara rik på sinnesupplevelser för att skapa nyfikenhet, lust och förundran hos barnen.

Inom Reggio Emilia filosofin är det processen och inte den färdiga produkten som är intressant, då barnets kreativa förmåga syns i processen. Man arbetar med olika projekt som utgår från barnens intressen och därmed också är grunden för projektets tema. Genom att dokumentera barnens lek, kommunikation, konfliktlösning, skapande och konstruktioner blir man som pedagog mer lyhörd och respektfull för de förmågor barnet besitter.


 
 
 
 
 

Kreativitet och fantasi med utgångspunkt i framförallt Vygotskijs syn på barn                             

 Varför man har valt just bilden och de konstnärliga metoderna som metod att söka kunskap i Reggio Emilia motiverar  Loris Malaguzzi genom att säga

” Vår begreppsbildning grundar sig av tradition på ordet, det talade, men det är genom det ickeverbala, genom våra handlingar, våra sinnen vi förkovras i det verbala”

Leif Strandberg bygger vidare på handling genom att prata om aktivitet och jämföra Piaget och Vygotskijs syn på aktivitetens roll i lärandet. Han beskriver Vygotskijs syn på detta genom att beskriva det framgångsrika barnet som de som är aktiva, som gör något och menar att det är inte vad de har i huvudet som avgör deras framgång utan vad de gör. Det är alltså inte enligt Vygotskij vad de har i huvudet när de kommer till förskolan eller skolan utan vad de har i fötterna.  Aktivitet är själva nyckeln till processen som sker när människan tillägnar sig kunskap om världen. Vygotskij och sen även Leontiev utgår ifrån att människan lär genom att handla och interagera med omvärlden. Människan måste förhålla sig aktiv till tingen och den objektiva världen för att tillägna sig ett högre medvetande.

Redan i tidig ålder kan man finna kreativa processer hos barnet, främst i leken. Det kan vara barnet som sitter gränsle över en käpp och föreställer sig att de rider på en häst eller flicka som leker med en docka och föreställer sig att hon är dockans mamma. Dessa lekande barn visar exempel på den mest autentiska och äkta kreativiteten. Barnets lek är inte en enkel hågkomst av det upplevda utan en kreativ bearbetning de upplevda intrycken  där barnen kombinerat dessa och därigenom skapar en ny verklighet. Denna förmåga att ur olika element skapa en konstruktion, att sätta samman det gamla till nya kombinationer är grunden för allt skapande.  Kreativitet kallar vi en mänsklig aktivitet som skapar något nytt. Man kan urskilja två typer av handlingar hos människan; den är återskapande och är förknippad med våra minnen. Man återskapar och upprepar redan tidigare skapade och utarbetade handlingsmönster, ex rita av något som redan finns. Man skapar i det inte något nytt.  Om man som människa bara återskapar det gamla lever man i det förgångna. En människa som lever i det förgångna skulle bara kunna anpassa sig till framtiden genom att återskapa det förgångna. Det är alltså människans kreativa aktivitet som gör henne till en framåtriktad varelse som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid. Denna kreativa aktivitet grundar sig på hjärnans kombinatoriska förmåga och kan kallas för fantasi. Fantasin bygger alltid på material som är hämtade ur den givan verkligheten. Fantasin är beroende av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenhet eftersom det materialet är det som fantasikonstruktioner byggs av.